Bemanning

Från fyrwiki
Version från den 24 november 2013 kl. 10.29 av Leif.elsby (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med ''''bemanning'''. På en fyrplats bestod bemanningen till en början av endast en fyrvaktare men efterhand blev det allt vanligare med en medhjälpare. '''1827''' i en föror...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

bemanning. På en fyrplats bestod bemanningen till en början av endast en fyrvaktare men efterhand blev det allt vanligare med en medhjälpare.

1827 i en förordning delades personalen in i fyrmästare, fyrvaktare och fyrbiträden. Varje fyrplats skulle ha en fyrmästare. Olika omständigheter bidrog till hur mycket övrig personal som fanns på platsen. "Som fyrmästare antages företrädesvis i tjänst varande eller avskedade underofficerare vid flottan, vilka äro kända för duglighet och gott uppförande samt äga nödiga krafter och hälsa." Om sådana inte fanns tillgängliga kunde man utse de som "är till stadgad ålder komna, kunna läsa, räkna och skriva samt äro kända för nykterhet, ärlighet och i övrigt gott uppförande."

1835 angavs i ett brev från Kungl. Maj:t att "pålitliga qvinspersoner må vid lampfyrar i stället för karl antagas". Försöket att anställa kvinnor som fyrvaktare slog väl ut. En fördel var att en familj kunde sköta en fyr, vilket samtidigt innebar lägre kostnader för Lotsverket.

1838 bestämdes att vakttjänstgöringen skulle ske i arbetspass om fyra timmar.

1851 enligt Instruktion för Fyrmästare och övrig Betjäning wid Spegelfyrerne i Riket: "Vid de fyrar där förutom fyrmästare finns tvenne fyrvaktare eller en fyrvaktare och ett kvinnobiträde är fyrmästaren vaktfri. Men honom tillhörer däremot att en eller flera gånger under natten besöka fyren och tillse att lamporna väl brinna och att allt är i sin ordning. Han bör dessutom titt och ofta antingen ifrån sitt fönster … hava utsikt på fyringen … det bliva på hans ansvar om fyringen i någon mån försummas … "

1852 i en förordning stadgas: "Försummar någon att uppehålla fyringar och tända dem i rättan tid böte 100 daler och om skadan åter; sker det uppsåtliga plikte med 32 par spö ändå ingen skada sker, sker skada eller skeppsbrott varde halshuggen och skadan gäldes af hans gods."

Chefen för lotsdistriktet gjorde årliga inspektioner. I samband med dessa fick nyrekryterad personal avlägga trohetsed, huldhetsed och tjänsteed.

I början av 1800-talet då fyrarnas lystid utökades till hela året, från en halvtimme efter solens nedgång till en halvtimme före dess uppgång, blev det allt vanligare att fyrpersonalen med sina familjer bosatte sig vid fyrplatserna.


De svenska bemannade fyrplatserna var bemannade enligt följande

År Fyrplats Anmärkning

  • 1202-1223 Falsterbo bemannad av dominikanermunkar, öppen kolfyr


1500-tal

  • 1527 Dagerort (Kopu) Dagö i Baltikum, erövrad 1563, öppen kolfyr
  • 1561-2000 Kullen erövrad 1658, papegojfyr


1600-tal

  • 1624-1979 Nidingen erövrad 1645, öppen kolfyr
  • 1627-1972 Falsterbo erövrad 1658, vippfyr
  • 1640 (?) Persudden Runö i Rigabukten, första "svenskbyggda", öppen kolfyr
  • 1640 (?) Svalferort på Ösel, öppen kolfyr
  • 1651-1963 Landsort fyrlykta. 1678 försedd med stålspeglar
  • 1675-1976 Ölands Södra Udde troligen öppen kolfyr
  • 1687-1979 Örskär sex slipade metallspeglar och tolv oljelampor

Lyserort södra sidan av Rigabukten Domesnäs södra sidan av Rigabukten


1700-tal

1708 förlorades de baltiska fyrarna slutgiltigt till ryssarna.


1800-tal


1850-tal


1900-tal

Jfr avbemanning, vakt, lotsbarnskola, straff.

Hämtad från ”https://wiki.fyr.org/index.php?title=Bemanning&oldid=196”