Stormvarning
Stormvarning, varning för annalkande hårda vindar, kuling eller kraftigare.


Optiska signaler
Trots att svensk vädertjänst startat redan 1873 fanns inget praktiskt fungerande stormvarningssystem vid förra sekelskiftet. Svåra stormar 1902-1903 med många förlista fartyg och drunknade sjömän, medförde att man 1905 uppförde 27 stormvarningsstationer utefter västkusten, småningom utefter hela svenska kusten.
Vid hotande storm sändes telegram från vädertjänsten till fyrplatsen. Fyrpersonalen hissade då olika varningssymboler på en särskild stormvarningsmast, väl synlig ut till havs.
Symboler i form av kon och klot i olika kombinationer, visade på vindriktning samt om kuling eller svår storm var att vänta.
Detta nationella varningssystem har räddat många sjömän, framförallt fiskare, från förlisning från 1905 fram 1951 då stationerna avvecklades.
På 1900-talets första hälft hade inte alla fartyg tillgång till "rundradio" och kunde därför inte tillgodogöra sig de stormvarningar, som gick ut då sjörapporter sändes från SMHI.
Förutom på många ställen utefter svenska kusten hissades optiska signaler även i Vänern där man signalerade från tre platser: Dalbobron (vid Vänersborg), Lurö samt Sjötorp.
-
Helsingborg vindsignalering. Foto Esbjörn Hillberg
-
Landsort med hissad signal för stormvarning. Vykort
Lilla varningen
Lilla varningen gällde kuling, Beaufort 7-9. Se beaufortskalan.
Stora varningen
Stora varningen gällde storm, Beaufort 10-12. Se beaufortskalan.
Och sedan
1951 upphörde man att ge optiska signaler som varning för kraftiga vindar.
- Alla fartyg ansågs då ha skaffat radiomottagare och ansågs få varning via sjörapport från SMHI.
- Nu för tiden sänds uppgifter om sjövädret via internet, VHF och även "rundradio".
Jfr vindstyrka, VHF-radio, SMHI, sjörapport