Lampnäbb
Lampnäbb, den del i en rundbrännare där vekarna sitter.
I en så kallad Carcelbrännare kunde upp till 10 vekar placeras i en och samma lampnäbb.
Utanpå och över lampnäbben sitter lampglaset.
I den för fyrar förr vanligaste brännaren för lysolja, den så kallade rundbrännaren, var övre delen på veken formad till ett rör. Luften till lågan fick på så vis tillträde både utanpå och underifrån inuti. För att ytterligare öka tillförseln av luft till lågan, så att den kunde brinna starkt utan att sota, var den omgiven av ett glasrör, ett så kallat lampglas. De varma gaserna från förbränningen steg uppåt i röret och skapade på så vis ett sug i rörets nedre del. Ännu mer luft tillfördes lågan som kunde brinna större utan att sota.
Bränslet, lysoljan, bestod i vårt land vanligen av rovolja, en olja som vid rumstemperatur var trögflytande men som stelnade redan vid 10 - 15 graders temperatur.
Det krävde olika och raffinerade konstruktioner av lampnäbben.
När fotogen blev standard som bränsle krävdes ändrad typ av lampnäbb. Fotogen är som bekant en lättflytande vätska ända ner till låga temperaturer.
Fyrkaraktär
Lågan från en brinnande låga gav fyrkaraktären fast sken. För att få annan karaktär på ljuset krävdes olika typer av konstruktioner.
Jfr Argand, Carcel, rundbrännare, lampglas, Kullen, Gotska Sandön.