Intermittenshylsa

Intermittenshylsa, anordning för att åstadkomma fyrkaraktären intermittent sken (på engelska oculting, Oc), dvs ett sken som periodvis avbryts av mörker med cirka 1 sekund varaktighet. (Man kan säga att det är omvändningen till "blänk" eller Long Flash)

Intermittenshylsa modell Lyth. Arkiv Lyth

Fyrmästare Hjalmar Holmström vid bifyren på Björns "nya" fyr. Elektriskt ljus, intermittenshylsa och segment troligen av lins av 1:a ordningen. Foto NN

1811 konstruerade skotten Stevenson urtypen till intermittenshylsan. Denna var en anordning, som rytmiskt avskärmade skenet från en spegelfyr.

I slutet av 1800-talet konstruerade G W Lyth i Stockholm den så kallade "intermittenshylsan".

• Denna bestod av en hylsa i metall och som med hjälp av en hävarm med jämna mellanrum sänktes ner runt ljuskällan, som på så vis avskärmades, för att kort därefter dras upp igen.

• Mekanismen drevs av ett urverk med lod. Den krävde därmed "ständig passning".

• Uppsattes i fyrarna på Falsterbo och Tistlarna år 1906, i fyrarna på Faludden, Grönskär och Östergarn år 1907 och i fyren på Högbonden år 1909.

Exempel: 1940 hade fyren Grönskär Lux-ljus med både von Otters klippapparat och intermittenshylsa. De var inställda för att ge följande fyrkaraktärer:

• Int W 10s i sektor 40-335, 2-10 samt 21-40 grader
• Bx(2) W 10s i sektor 335-2 grader
• Bx(3) W 10s i sektor 10-21 grader

Jfr Int, intermittent sken, Lyth, fyrkaraktär.