Underrättelse 1842
Underrättelse 1842, den första svenska fyrlistan. Fullständig titel: Underrättelse om fyrar, båkar och sjömärken på svenska kusten ifrån Haparanda till norrska gränsen, med 11 st. plancher, efter Kongl. Förvaltningens af Sjöärendena beslut, utgifven af Lots-Direktörs-Embetet. 1842.
Återges här bokstavstroget.
Allmänna bestämmelser
1:o De uti denna anvisning om Fyrar förekommande distancer och miltal äro Tyska eller geografiska mil, hvaraf 15 utgöra en latitudsgrad.
2:o Longituden är, i likhet med hvad framlidne Vice Amiralen af Klint antagit för den svenska Sjö-Atlasen räknad från Ferrö meridian, hvarifrån Greenwichs observatorium ligger 18° 9' och Paris 20° 30' Ost.
3:o I afseende på Fyrar och Sjömärken är följande klassifikation antagen, nemligen:
Fyrar. Dessa äro indelta i:
a) Kustfyrar, eller större för allmänna seglationen begagnade;
b) Ledfyrar, hvilka blifvit uppförda till ledning och rättelse för insegling till några vissa ställen, eller för vissa farleder; och
c) Hamnfyrar, som allenast tjena till rättelse och anvisning på någon viss hamn eller ankarsättning.
Sjömärken. Dessa äro indelta i:
a) Känningsbåkar, hvilka äro helt och hållet eller till någon del täckta, samt af olika konstruktioner och uppförda af sten eller träd;
b) Spirbåkar, bestående vanligen af flera spiror, uppresta omkring en rätt uppstående hjertspira. På afstånd synas de, som vore de täckta, men merendels är hjertspiran synlig ett stycke ofvanför sjelfva båken, hvaraf den också på afstånd lätt urskiljes. I allmänhet äro de mindre än Känningsbåkar och hafva i de flesta fall en bestämd form;
c) Stångmärke. En upprest längre stång försedd nedikring med stöttor. Detta slags sjömärken hafva merendels något på toppen af stången, såsom en tunna, en tafla eller dylikt. De äro på några ställen till en del beklädda med bräder, såsom vid Henöklubb, på Gäfven etc., några äro försedda med arm, hvilken visar den farled som af det kommande fartyget bör tagas.
d) Kase, som vanligen utgörs af en hop smärre spiror, stänger och grenar, uppresta mot hvarandra till en spets samt fyllda inemellan med ris. Den, likasom kummel, är sannolikt af alla känningsmärken det äldsta brukliga i Norden och förekommer ofta på utmärkta höjder och berg, belägna utmed kusten, samt är känd under namn af Vårdkase.
e) Kummel. Dessa äro vanligast i form af sten i form af en stympad con, och finnas någon gång försedde med stång. Då de äro mycket små, få de namn af Rös.
f) De öfrige känningsmärken, som till sin form och sitt utseende på afstånd icke kunna hänföras till någon af ofvanstående benämningar, kallas med en för alla dylika gemensam allmän benämning: Sjömärken. Sådana äro t. ex. hus, träd, stenar. m. fl.
4:o Alla större eller kustfyra tändas enl. reglemente en half timme efter solens nedgång och brinna till en half timme före dess uppgång, året om, undantagande den tid, då seglationen är af is förhindrad. Lysningstiden för led- och hamnfyrarne finnes utsatt vid beskrifningen af hvarje sådan fyr.
5:o
Jfr mil, längdmått, Svensk Fyrlista, Underrättelse 1842, Underrättelse 1848, Underrättelser 1852, Beskrifning 1872