Björn

Björn. fyrplats på ön Björn i havsbandet mellan Gävlebukten och Öregrundsgrepen.

Bemannad 1859-1968. WGS-84 Lat. N. 60° 38’,3. Long. O. 17° 59’,1.

På 1760-talet byggdes ett sjömärke på den lilla ön Björn.

På 1820-talet ersattes det av en pyramidformad, åttkantig, båk av trä målad röd, cirka 15 m hög.

1859 anlades fyrplatsen, projekterad av C F Carlsson under ledning av Nils Gustaf von Heidenstam.

1872 Enligt Lotsstyrelsen: ”2:ne spegelfyrar med fast sken. Lat. N. 60° 38’,5. Long. O. 17° 59’,6.

• Fyrapparaterna: lampor med sideralsken.
• Fyrtornens höjd över grund: 28 fot (8,4 m).
• Fyrtornen: det NV:a av trä, ovanpå boningshuset. Det SÖ:a av trä fristående.
• Fyrljusens höjd över vattenytan: 42 fot (12,6 m).
• Lysvidd: 14 (distans)minuter.
• Grundens höjd över vattenytan: 18 fot (5,4 m).
• Lysfält: horisonten runt, utom från S till VSV.

På klippan Björn, det yttersta större skäret av det klipprev, som i nordlig riktning utskjuter från fastlandet mellan Öregrundsgrepen och Lövsta-bukten, är de tvenne fyrarna anbringade. Det fristående tornet ligger 120 fot (36 m) SO om boningshuset, så att fyrarna i NV och SO synas överens. Boningshuset och fyrtornet nedanom äro rödmålade, men lanterninerna äro vita. I SV från boningshuset ligger uthus och källare. Emedan skäret är fullkomligt kalt, äro byggnaderna väl synliga från sjön och utgöra ett gott dagmärke. Vid fyrplatsen finns gonggong och signalkanoner. Fyrinrättningen anbringades 1859 och samma år på hösten tändes båda fyrarna.”

1873 utbyttes mistsignalering med gonggong mot tre signalkanoner på lavetter.

1875 utbyttes rovoljelampa mot fotogenlampa med veke.

1883 byggdes en pegel, dvs en vattenståndsmätare.

1889-1890 ersattes fyrarna av ett i trä 11 m högt fyrtorn, försett med en linsapparat av 4:e ordningen. Tornet placerades i anslutning till boningshusets ena gavel.

• Linsen av 4:e ordningen (500 mm Ø) var en dioptrisk planlins med 6 fack à (47°+13°), med catadioptrisk krona (6 ringar) och krans (3 ringar), omgående, omloppstid 1,5 minuter, lagrad på 6 koniska metallrullar, drivet med urverk och lod, lodvikt 52 kg. Fotogenlampa med veke.
• Lanterninen på husets tak togs ner. Den ena lanterninen flyttades till Storkläppen.

1909 utbyttes fotogenlampa med veke mot Lux-ljus.

1919 utbyttes mistkanonerna mot en maskindriven mistsirén driven med tryckluft.

• Det gamla fristående fyrtornet revs.

1928 utbyttes de koniska rullarna för lagring av linsen mot kullager.

1939 uppfördes en militärbarack.

1946 installerades ett nytt mistsignalaggregat.

1955-1956 byggdes i betong en ny fyr, ett 25 m högt runt torn, som på toppen försågs med en åttakantig fyrkur med en linsapparat. Tornet var målat gult med ett rött bälte. Ritat av Stig Bandel.

• 6:e ordningen (300 mm Ø) planlins, omgående, glödlampa 1000 W, elklipp.

1957 installerades bifyr. F R 13 M. Ena sektorn omfattade området Campsgrund, andra sektorn Argos grund. Sealed-beam-lampa.

1959 revs det gamla trätornet invid husgaveln, även maskinhuset revs.

1963 installerades Tyfon som mistsignal.

1968 hade kraftkabel lagts ut från fastlandet. Fyren automatiserades. Fyrplatsen avbemannades.

• Optisk karaktär: B 10 s 16 M. (2 + 8). Lyshöjd 31 m. Vid klar sikt ljusstyrka vit 120 000 cd, vid dis och tjocka 250 000 cd.
• Akustisk karaktär: Tyfon 2 ljud var 60 s. (3 + 4 + 3 + 50). Mistsignalen var tvåtonig, dvs avgavs med två samtidiga toner (ca 205 Hz och ca 260 Hz).

Under 1980-talet revs militärbaracken och pegeln.

1990 erhöll betongfyren solpaneldrift.

• Linsen byttes till trumlins. Fyrljuset sektorindelades. Bifyren togs bort.
• Mistsignal upphörde.

2000 Tornet upptill vitt, nedtill svart.

Nuvarande optik: trumlins, lågvoltslampa.

Nuvarande karaktär (2000): LFl WRG 10 s 9,6 M. (2 + 8). Lyshöjd: 23,4 m.

Jfr båk, spegelfyr, sideralspegel, mistsignal, tyfon, solpaneldrift, pegel, bifyr.