Atomdrift

atomdrift, energialstring ur radioaktivt sönderfall.

1965 hade det engelska atomenergiorganet UKAEA (United Kingdom Atomic Energy Authority) utvecklat en isotopgenerator benämnd RIPPLE VI (Radio Isotope Powered Prolonged Life Equipment). Strålkällan bestod av strontium 90 i form av titanat (SrTiO3) i en mängd som gav 60 W termisk effekt. Värmen från det radioaktiva sönderfallet omvandlades av en termostapel till elektrisk energi. 12 V, 1 W elektrisk effekt erhölls. Strålkällan var kraftigt inkapslad så att strålningsnivån var 150 mR/h på ytan och 5 mR/h på 1 meters avstånd.

1967-1977 provades denna isotopgenerator i Tegelhällans fyr utanför Stavsnäs i Stockholms skärgård. Detta skedde under en tidsperiod då man sökte alternativa lösningar till energiförsörjning genom acetylengas och långa elkabeldragningar till lands och till sjöss. Tegelhällan blev första och sista fyr i Sverige försedd med atomdrift. Atomdrift provades även i Danmark (Asnaes fyr) och i England (ett antal fyrar).

1 W kontinuerlig effekt är för fyrändamål inte mycket. Med lämplig fyrkaraktär med lång mörkertid går denna låga effekt att utnyttja med mellanlagring av energin. 1 W kan användas för drivning av en 20 W lampa om mörkertiden görs längre än 20 gånger lystiden.

1972 upphörde provet med atomdrift i Danmark.

1977 upphörde provet med atomdrift i Sverige.

Jfr AGA-ljus, batteri, solpaneldrift, vindgenerator, reservkraft.