Rundbrännare
rundbrännare, anordning med veke som ger ren förbränning och god lyskraft.
När den platta veken underifrån förs in i brännaren formas den till en ringformad strut.
- Brännaren är så utformad att luft tillförs lågan såväl inuti struten som utanför denna.
- Ursprungligen användes rovolja som bränsle, senare användes fotogen.
Genom att toppen på veken får formen av en ring får en bredare veke plats att användas.
- Ju bredare veke desto mer bränsle kan lågan förses med och desto större blir lågans lyskraft.
- Veken lyfter bränslet till lågan med hjälp av kapillärkraft.
Rundbrännaren är försedd med lampglas.
- Lampglaset gör att den uppåtstigande varma gasen från förbränningen skapar ett drag i röret.
- Frisk luft sugs underifrån in till lågan, som därmed brinner renare och kan ställas högre utan att sota.
Ljusstyrkan regleras genom att veken skruvas upp eller ner med en ratt och ett kuggverk.
- Förbränningen ställs in så att den blir jämn och sotfri och med ett gott ljusutbyte.
- Om veken skruvas för högt lyser lågan visserligen kraftigare men den kan också börja sota kraftigt.
Rundbrännaren uppfanns av Argand 1784 och vidareutvecklades med högre ljusstyrka för fyrar av Carcel.
- Denne försåg brännaren med flera vekar, koncentriskt placerade.
- Rundbrännaren har levt vidare i den nu vanligaste typen av fotogenlampa.