Skruvpålsgrund

skruvpålsgrund, grundläggning i lös mark, t.ex. lera eller sand, genom att skruva ner spiralvridna skivor, som påminner om ett varv i en jättestor korkskruv.

	(Här skall bild in)

Hur

Skivorna var cirka en meter i diameter och tillverkade i gjutjärn.

• De var ett gängvarv i tjocklek och hade ett centrumhål.
• Hålet var fyr- eller sexkantigt.
• Detta möjliggjorde att man kunde sätta i en lång axeltapp och sedan skruva ner skivan i marken.
• Axeltappen satt fast i skivan och på den kunde man förankra byggnaden, till exempel ett fyrtorn.

En sådan skruvpålsskiva med sexkantigt centrumhål finns att beskåda utanför Kanalmuséet i Trollhättan.

Patenterad

1830, cirka, patenterades tekniken av irländaren Alexander Mitchell.

1840 uppfördes på skruvpålsgrund en fackverksfyr i järn på en sandbank vid Maplin Sands i Themsens mynning.

Under 1850-talet uppfördes i USA och England ett tiotal järnfyrar på skruvpålsgrund.

Sverige

När tekniken för första gången användes i Sverige 1858 var den således väl beprövad.

Den har här använts för grundläggning i lös sand av fyrarna:

• 1858 Gotska Sandön
• 1863 Sandhammaren
• 1866 Ystads övre

Tekniken har säkerligen även använts vid Trollhätte kanal som delvis kantas av "bottenlös" lera. Som sagt, utanför Kanalmuséet i Trollhättan finns ett exemplar att beskåda.

Jfr Sandhammaren, Ystad övre, Gotska Sandön.