Navigering

navigering är den verksamhet ombord, som har till ändamål att finna den väg ett fartyg bör följa för att ta sig från en plats till en annan, samt att när som helst under färden kunna räkna ut var man befinner sig.

Inledning

För att bestämma fartygets läge använder man sig i huvudsak av någon av följande metoder:

Terrestra observationer och terrester navigation (lat. Terra = Jorden). Utgående från observation av kända föremål iland bestämmer man fartygets läge.

• Det kan ske på optisk väg dvs med ögonens hjälp, eller med hjälp av radiotekniska medel, radionavigering, till exempel med hjälp av radar, Decca Navigator eller med dagens teknik GPS.

Bestickföring Då man känner fartygets kurs, fart och avdrift kan man med hjälp av sjökort, passare och transportör beräkna den väg fartyget tillryggalägger från en känd utgångspunkt, och omvänt

• beräkna kurs och tid vid känd fart till önskat mål.

Astronomiska observationer Man utröner fartygets läge på jorden genom vinkelmätning på himlakroppar (sol, måne, planeter, stjärnor), vars exakta läge vid varje tidpunkt finns angivna i tabeller.

• Detta kräver tillgång till en kronometer som visar exakt tid
• och ett astrolabium, en jakobsstav eller en sextant

Astronomisk navigation används normalt endast långt ute från land.

Satellitnavigering Nu vanligaste sättet att navigera är med GPS, den amerikanska formen av satellitnavigering och som baserar sig på radiofyrar högt ovan våra huvuden.

Död räkning Med kännedom av tid, kurs, fart och känt utgångsläge kan man beräkna sitt nuvarande läge.

Jordklotet

Jorden är i stort sett klotformad och roterar runt en axel, jordaxeln. Den norra punkten runt vilken jorden roterar kallas nordpolen, den södra kallas sydpolen.

Rotationen sker med en hastighet av ett varv på 24 timmar, det vill säga ett dygn. Samtidigt förflyttar sig jorden i en nästan cirkulär bana kring solen med en hastighet av ett varv på ett år, det vill säga ungefär 365 dygn.

För att ange en punkts läge på klotet ger man den två koordinater, latitud och longitud.

• Longituden är ortens läge i förhållande till en viss med jordaxeln parallell linje, nollmeridianen, som numera går genom Greenwich i England. Se gradindelning

Ekvatorn indelas i ett varv = 360° (grader). Varje grad indelas i 60 (båg)minuter. Varje (båg)minut indelas i 60 (båg)sekunder

• Latituden är ortens läge i förhållande till ekvatorn.

Latituden räknas nordlig eller sydlig i förhållande till ekvatorn. Från ekvatorn till nordpolen respektive sydpolen är det 90°

Avstånd

1 (båg)minut längs ekvatorn motsvarar distansen 1 distansminut = 1852 meter.

1/10 distansminut kallas kabellängd = 185,2 meter

Bäring och riktning

Då man vill ange ett föremåls läge till ett annat talar man om bäringen till föremålet. Bäringen är vinkeln mellan meridianen och syftlinjen till föremålet.

Riktningen till ett föremål är vinkeln mellan långskeppslinjen och syftlinjen till föremålet. Den räknas vanligen från rätt föröver, 0° och kan anges åt styrbord (SB) eller babord (BB) till rätt akteröver (180°). Exempel: SB 45°, BB 30°

Sjökort

Ett sjökort är en schematisk avbildning av jorden, främst över kustområden. Eftersom jorden är rund och sjökortet är platt uppstår problem vid avbildandet. Mercator gjorde sin lösning så att latituder och longituder bildar ett rätvinkligt rutnät på kortet.

Skalan varierar i förhållande till användningen. Skala 1:50 000 innebär att 1 cm i sjökortet motsvarar 50 000 cm = 500 m i verkligheten.

I sjökortet finns uppgifter som berör kortets vattenområde men även viss landinformation, t.ex. kustens konturer, höjdkurvor och framträdande kullar, fyrarnas läge, fyrkaraktär, sektorer, lysvidd m.m

Landkonturer, djup, djupkurvor, fritt liggande grund och bottnens beskaffenhet brukar anges i kortet.

Utprickning i svenskt vatten

Utprickning enligt "System A" (i Sverige införd i början av 1980-talet)

Sätt för utprickning och sjömärkenas utseende har varierat över tid och i olika länder

Farledens huvudriktning är dels från öppen sjö in mot land, dels (i Sverige) kommandes från Atlanten via norska kusten, runt svenska kusten mot Haparanda. Flytande sjömärken indelas i lateralmärken (sidomärken) på ömse sidor om farleden, kardinalmärken (väderstrecksmärken) i olika riktningar från hinder, punktmärken på eller ovan ett hinder, mittledsmärken och specialmärken.

Flytande sjömärken kännetecknas av färg, form och topptecken samt av färg och karaktär på ev. ljus.

Utprickning enligt "System A" används i Sverige och infördesd i början av 1980-talet.

Läget för fasta sjömärken som fyrar, fyrskepp, lysbojar, båk, kummel och likande markeras i sjökortet. För fyrar anges uppgifter för att de säkert skall kunna identifieras, som fyrkaraktär, lysvidd och sektorindelning.

Nautiska publikationer

Som komplement till sjökorten utgav Lotsverket/Sjöfartsverket

• Svensk Lots

Del A allmänna upplysningar

Del I Skagerack, Kattegatt och Öresund

Del II Östersjön, svenska kusten

Del III Bottenhavet och Bottenviken, svenska kusten

Del IV Segelbara svenska inlandsfarvatten

• Svensk Fyrlista med detaljerade uppgifter om fyrinrättningar
• Ufs, Underrättelser för sjöfarande, om förändringar som kan vara av intresse för sjöfarande, rörande utprickning, fyrar, nya grund och vrak

Kompasser

Kompassros. Figur Leif Elsby

Kompassen är den sjöfarandes viktigaste instrument. Den visar vilken kurs fartyget styr. De finns av två slag: magnetkompass och gyrokompass.

Magnetkompassen

Magnetkompassen är till sin princip enkel och grundar sig på inverkan av jordmagnetismen. En magnet ställer in sig i jordens magnetfält. Magnetens nordpol pekar mot jordens magnetiska nordpol som ungefär ligger där den geografiska nordpolen finns. Felet i visning orsakat av detta kallas missvisning.

Huvudbeståndsdelarna är kompassnål, kompasskiva (kompassros) och ett hölje. Nålen balanserar på en spets. Höljet är upphängt så att det ligger plant med horisonten, så kallad kardansk upphängning. Höljet kan innehålla luft eller en vätska. Med luft blir visningen darrig. Med vätska blir den lugnare.

Gyrokompassen

En fritt upphängd hastigt roterande snurra, ett gyro, ställer in sig parallellt med jordaxeln, den visar rättvisande kurs. Gyrokompassen är oberoende av magnetism och störs inte av magnetiska föremål. Den kan därför placeras var som helst ombord.

Kompassens gyro roterar med 6 000 - 20 000 varv per minut. Det är placerat i huvudkompassen. Repeterkompasser kan placeras på flera platser. De är elektriskt förbundna med huvudkompassen.

Missvisning och deviation

Den magnetiska nordpolens vandring över jordens yta i norra Kanada. Arkiv geo.phys.uit.no

Missvisningen är olika för olika geografiska orter. Därutöver varierar den med tiden allt eftersom den magnetiska nordpolen vandrar. Visning i Kattegatt år 1872 var 14-15° västlig för att idag vara nära 0.

Magnetkompassen påverkas också av fartygets skrov och last. Avvikelsen kallad deviation varierar med styrd kurs men även över tid.

Rättvisande kurs är vinkeln mellan stävriktningen och den geografiska meridianen. Betecknas K

Magnetisk kurs är vinkeln mellan stävriktningen och den magnetisk meridianen. Betecknas Km

Kompasskurs är vad kompassen visar. Betecknas Kk

Kompasskursen påverkas av missvisning och deviation

På samma sätt gäller för bäring (se ovan, jordklotet)

Omräkning av kurser och bäringar

Om d = deviation och m = missvisning gäller:

Kk + d = Km och Km + m = K

Bk + d = Bm och Bm + m = B

Pejling

Bäring räknas från norr och medurs. Den mäts ofta med pejlskiva. Figur Leif Elsby

För att bestämma bäringar och riktningar använder man sig av ett instrument för att pejla.

Bestickföring

Figur Leif Elsby

Då man känner fartygets kurs, fart m.m. kan man med hjälp av sjökortet beräkna den väg fartyget tillryggalägger från ett känt utgångsläge.

Man använder passare för att utifrån sjökortets (vertikala) latitudskala mäta och avsätta distanser.

Man använder transportör, en form av gradskiva, för att mäta vinklar (kurs, bäring) och lägga ut dem i sjökortet, eller omvänt finna vinkeln (kurs, bäring).

Jfr bestickföring, astronomisk navigation, sjökort, utprickning, fyr, kronometer, logg, lod, död räkning, radionavigering, inlandsis, landhöjning, jordbävning, vulkan, klimat, missvisning, emigration, navigering, SMHI